Its Pesona

Det första jag märkte var doften av fuktigt trä och havssalt när vi gick ombord på bryggan i Waisai strax före gryningen. Its Pesona var redan igång, en lång träbåt i pinisi-stil målad i mörkgrön färg med röda detaljer, lågt läge i vattnet och byggd för att skära genom kanalerna. Vi hade bokat en privatgruppcharter för åtta personer, men båten kan ta upp till 28 – främst på delade dagsutflykter. Det fanns förstås inga hytter, bara polstrade bänkar under ett segeltyg och öppet fördäck för dem som ville ha vind i håret. Jag stoppade min väska under sätet, tog emot en termos med sött indonesiskt kaffe från besättningen och tittade på himlen som ljusnade över Gam Island.

Vi lämnade Waisai klockan 07:30 och körde västerut mot hjärtat av Raja Ampats mest fotograferade område. Vårt första stopp var Arborek Jetty klockan 09:00 – en kort promenad upp till ett självgjort utsiktstorn där en enkel träbänk vetter mot hela revet som en privat balkong. Barn från byn var redan där, log och vinkade. Vi snorklade från båtens akter med vatten så klart att du kunde läsa mönstret på en naken snäcka på tre meters djup. Besättningen hade satt upp en flytande repstreck med bojar, perfekt för osäkra simmare.

Vid middagstid hade vi nått Cape Kri, där strömmen går snabbt genom korallens trånga passager. Besättningen släppte ankar i skydd av udde, delade ut viktbälten och revkrokar och guidade oss in i strömmen. Jag räknade sju olika arter av dvärgsjöhästar på en enda gorgoniahandske. Lunch serverades ombord – grillad mahi-mahi, gurka-tomatsallad och ångad ris inslaget i bananblad – och åts på däck med salt som stelnade på läpparna. Det fanns ingen köksgalley, bara en gasspis och förberedelsebänk under akterdäcksseglet.

På eftermiddagen körde vi till Wayag och anlände runt 15:00. Den berömda utsiktsvandringen är brant – 150 trappsteg huggna i berget – men utsikten tystnar alla samtal. Du tittar ut över ett labyrintlikt nät av svampformade öar, turkosa laguner och öppet hav som sträcker sig till horisonten. Vi tillbringade nästan en hel timme där uppe och fotograferade, innan vi återvände till båten för en lugn färd tillbaka mot fastlandet. Strax före solnedgången stannade vi i en skyddad vik nära Yenbuba, där vattnet vändes till guld och besättningen plockade fram en hink med färsk papaya och ananas. Ingen musik, inga meddelanden – bara ljudet av vatten mot kroppen och någon som fnissade lågt. Det kändes som det rätta sättet att avsluta dagen.

Tillbaka i Waisai klockan 18:00 gick vi i land med vetskapen om att vi hade sett ryggraden i Raja Ampat under en lång, intensiv dag. Det var inte lyxigt, men ärligt – en arbetsbåt med erfaren besättning som känner tillströmningar och tektonik i detta område. Om du vill ta dig fram, se allvarlig korall och känna vinden i håret utan prislappen för en liveaboard, levererar Its Pesona.