TJI 01

Solens första strålar hade ännu inte nått horisonten, men däcket var redan varmt under fötterna när vi lämnade hamnen i Sorong strax efter 06:30. Kaptens ord om att tystnaden före stormen ibland är den bästa början på en dag visade sig stämma – motorn tystnade kort vid buktens kant, och i stillheten cirklerade två frigattfåglar ovanför de dimhöljda mangroven på Kri Island, knappt en kilometer på babord sida. Det ögonblicket – stilla, spänt – satt tonen för TJI 01: snabb när det krävs, stilla när det räknas. Det här är ingen båt byggd för att dösa bort eftermiddagar. Den är konstruerad för att ta sig mellan Raja Ampats utspridda atoller utan att offra komfort.

Vi nådde kajen vid Arborek klockan 08:15, smet mellan korallformationer som endast en lokal pilot vågar ta sig fram genom. TJI 01:s gruntgående skrov och exakta manövrerbarhet gjorde att vi kunde ta oss in i smala kanaler nära Pianemos lagun utan att behöva svänga runt. Besättningen hade redan sänkt gummibåten innan vi hunnit packa upp i kabinerna, och satt upp en skyddad plats för att ta sig i vattnet från bakskeppets platform. Senare, vid Mike’s Point på Gamöns nordvästra sida, hade de planerat ankomsten efter tidvattenväxlingen – strömmen lockade fram vobbegongsvalen och blåringade bläckfiskar precis under kanten.

Uppställningen är enkel men genomtänkt: två privata kabiner under däck, var och en med sängar i tvårumslängd som inte knarrar när båten lutar lätt i en våg. Inget utrymme slösas bort – ventilationsgaller är placerade för att utnyttja luftflödet vid framåtrörelse, så även vid ankarläge mitt på dagen finns det en stadig bris. Kuddarna på övre däck är lite tjockare än vanligt för en båt i denna storlek, och handtagen längs sidorna är av svetsat stål, inte plast. Små detaljer, men de gjorde att det kändes tryggt att stå i fören under resan från Wayag till Kabrey, inte osäkert.

Vår längsta etapp mellan platser var knappt två timmar – från Cape Kri till ingången till Dampier Strait – och ändå var färden jämn tack vare det djupa V-formade skrovet. Besättningen serverade frisk ananas och kylda handdukar under färden, inte från en köksgalley, utan från en kompakt förberedelsestation nära ratten med isolerade behållare och en färskvattenkran. Lunchen var grillad mahi-mahi med sambal matah, serverad på melaminmeny, men fortfarande varm – vi åt vid ankarläge vid Yenbubas kalkstensbågar. Inget silverbestick, men allt kom precis som lovat, och ingen gick hungrig.

Det här är en dagbåt med expeditionstänk. Inget underhållningssystem, ingen AC i kabinerna – du är här för vattnet, inte bekvämligheterna. Men det som saknas i lyx kompenseras med precision: dykutrustning förvaras torrt och skilt, sköljbehållare är klara vid återkomst, och besättningen vet vilken sida av båten som får skugga på eftermiddagen vid varje plats. Vi återvände till Sorong strax före 18:00, himlen flammade i guld över färjeterminalen – en full cirkel genom Raja Ampats hjärta, genomförd i en enda smidig dag.