The Pesona

Vi lämnar Sorong i gryningsljuset. The Pesonas två dieselmotorer går upp i varv och vi glider ut genom kanalen med blankt vatten. Med 24 gäster är det tätt, men aldrig stressat – vår besättning känner till att tidvattnet i Wayags yttre öar växlar snabbt, och vi planerar passagen genom de smala kanalerna med precision. Denna båt är inte byggd för sovande, utan för rörelse – inga kabiner, bara bänkar med marinmässig dämpning och skugga under ett fast segel. Vi håller färden jämn, anpassar hastigheten efter sjöläget och ser till att gästerna alltid har blicken framåt: mot en manta som rensas, ett plötsligt korallrev som bräcker ytan, eller de första topparna av Wayags vassa berg.

Idag tar vi kurs nordväst, förbi Misools gräns, där strömmen börjar kännas runt Cape Kri. Vi ankra i lä vid Mioskon, en av de mindre öarna med en grunt sandbank – perfekt för att hoppa i. Husriffen här faller brant – ni ser skolande bumphead-parakonstnar, och om tidvattnet är rätt, wobbegonghajar gömda under klippavsatser. Vår guide, Markus, har dykt här sedan 2003; han pekar ut dvärgsjöhästar på gorgonerväxt som inte är bredare än en penna. Vi stannar inte länge – en timme här, fyrtio minuter där – för det riktiga spektaklet finns i sträckena.

Kl. 11:30 är vi i Dampier Strait, där djupvattenkanalerna pressar näringstungt vatten genom trånga öppningar. Vi sänker linerna vid två platser: en vid Yenbuba, där strömmen för med sig grå revhajar på driften, och en annan vid Sagof Passage, känt för täckning av mjukkorall. Snorklare håller sig i grunt vatten vid revets baksida, där unga batfiskar rör sig genom sjöväkster. The Pesonas gruntgående skrov gör att vi kan ligga tätt intill mangroveskogar där duggonger ibland dyker upp. Vi har ombord syrgas, VHF-radion och en GPS-plotter kopplad till realtidsmodeller för tidvatten – inte för show, utan för att förra månaden använde vi den för att undvika en plötslig svallvåg från norr.

Lunch serveras ombord i en lugn vik nära Arborek – grillad bonito med sambal matah, fräsch papaya och kokosvatten direkt från skalen. Ingen köksovn, inget espressobränsle; vi håller det enkelt så vi inte slösar tid med att ligga stilla. Eftermiddagen ägnas åt södra rev: vi svänger förbi blå hål på Wayag och låter gästerna simma runt kanten, sedan kollar vi strömmen vid Penemu innan vi släpper ner någon. Båtens stela skrov hanterar sjöperiod bättre än de flesta, men vi driver det inte på. Returen startar kl. 16:30 – vi vill vara tillbaka i Sorongs kanal före skymningen, när fiskarbåtarna kommer tillbaka och vattnet blir rörigt.

Detta är ingen kryssning med kabiner, vinkartor eller kvällsföreläsningar. Det är en arbetsbåt byggd för att ta sig fram. Vi har torra förvaringslådor för kameror, färskvattenbad för utrustning och skuggade bänkar som håller sig svala under seglet. Vårt jobb är att få er ut till de yttre rev när sikten är över 30 meter och mantorna rensas – och sedan få er tillbaka med tid över.