Blessing

Första morgonen vaknade jag innan gryningen – repen skallrade lätt i vinden och doften av salt och nybryggd kaffe steg upp från däck. Vi låg förtöjda utanför Padar, där bergstopparna glödde i ett mörkt guld i det tidiga ljuset. Jag gick ut på balkongen till vår Master Cabin. Inga andra båtar i sikte, bara havets låga brus och en och annan terndykare ovanför vattnet. Det kändes mindre som en gruppresa, mer som om vi lånat en kaptenens privatyacht.

Vi hade gått ombord på Blessing eftermiddagen innan i Labuan Bajo, välkomnade med kalla handdukar och färsk ananasjuice. Redan klockan 15:30 var vi i vattnet för första snörkelturen, utanför Menjerite Island. Strömmen var mild och revet levde av skar och blå tangfiskar. Upp på däck hade karaokehjörnan redan kommit igång – någon hade lagt in 'Hotel California' och stämningen var avslappnad, lagom festlig.

Dagen två började klockan 05:45 med en brant vandring upp på Padar för att se soluppgången. Utsikten höll vad den lovade – tre stora bukter i skiftande nyanser av turkost. Efter frukost seglade vi till Komodo Island, där vi vandrade med guide genom den torra skogen och såg två komodovågar nära stationen. En av dem vilade i skuggan under ett träd, fullkomligt oberörd. Vid middagstid badade vi på Pink Beach, där sanden hade en mjuk rosa ton, innan vi drev ovanpå Manta Point. Där cirkulerade två mantar under oss, vingarna nästan skrapade vattenytan.

På sista dagen seglade vi till Taka Makassar, där sandbanken dök upp vid lågvatten som en silvertråd i havet. Vi gick barfota över den, sedan snörklade vi längs kanten där strömmen förde med sig skolor av bannerfisk och en liten revhaj. En kort segling till Kanawa, där vi simmade i kustnära vatten och såg solnedgången från Serenity Deck med gin och tonic i handen. Hela resan var väl balanserad – tillräckligt med aktiviteter för att känna att dagen fyllts, men också med tid att verkligen vila.

Själva Blessing är 30 meter polerat trä och smart planlösning. Kabinerna är kompakta men genomtänkta – vår hade till och med ett riktigt badkar, något jag inte räknat med på en liveaboard. Överdäcks-kabinerna har alla egna balkonger, vilket gav privata ögonblick vid ankarplats. Familjekabiner på huvuddäck är större, bättre för par eller små familjer. Vi var max 14 gäster, långt under den maximala kapaciteten på 20, så det kändes aldrig trångt.