Bombana 2

Jag minns doften av het kaffe och nyputsat trä på övre däck den första morgonen, strax efter gryningen. Vi hade ankart utanför Padar kvällen innan, och från övre däck såg öns böjda kammar ut som om de formats av vind och tid, inte geologi. Luften var sval, precis lagom för att göra filtduken runt axlarna välkommen. Under oss hade besättningen redan börjat sätta fram frukost – frukt, ägg hårdkokta, smörade skivor med lokal honung. Inget brådska. Det var rytmiken: obesvärat, men aldrig trögt.

Vi hade gått ombord på Bombana 2 sent på eftermiddagen dagen innan i Labuan Bajo. Den 60 meter långa skroven låg stadigt i vattnet, med två master som reste sig som vakter. Efter välkomstdrycken – lime, citrongräs och något sprudlande jag inte kunde namnge – släppte vi ankar nära Kelor. En kort tur med gummibåt förde oss till stranden, där vi vandrade upp för kullen och såg solnedgången. Utsikten slog mig med häpnad: fem öar utbredda i varje riktning, havet skiftade från turkost till djup indigo. Tillbaka ombord serverades middag under ljuskedjor – grillad mahi-mahi, sambal och stekt kangkung. Bordet sträckte sig långt, och vi satt alla tillsammans, bytte historier.

Dagen två började innan gryning. Vi stod på däck klockan 5:45, insvepta i jackor, medan båten glidande närmade sig Padar. Vägen upp var brantare än den såg ut, men soluppgången gjorde varje steg värd – gyllene ljus som strödde sig över bukterna, en efter en. Vid förmiddagen snorklade vi nära Komodo Island, sedan vandrade vi genom savannen med en guide. Att se drakarna på nära håll var surrealistiskt – deras svansar släpade, käftar lätt öppna, ögon som polerade stenar. Eftermiddagen tillbringade vi på Pink Beach, där sanden verkligen har en rosenfärgad ton från krossat korall. Sedan Manta Point: jag svävade ovanför dem i nästan tjugo minuter, och såg deras vingar gled genom vattnet.

På sista dagen besökte vi Taka Makassar – en sandbank som dyker upp vid lågvatten som en mirage. Vi gick hela sträckan, tog bilder, sedan simmade vi ut till Kanawa, där korallrevet faller brant ner i det blå. Besättningen hade satt upp badbryggan med stegar och flytvästar. Några av oss snorklade tills läpparna domnade. När vi till slut ångade tillbaka mot Labuan Bajo var stämningen tyst. Inte trött, bara mättad. Vi hade sett fem öar, tre arter av hajar och fler stjärnor än jag trodde möjligt. Båten hanterade överfarten smidigt – inga gupp, bara ett stadigt muller från maskinrummet.

Bombana 2 är inte påklistrad lyx. Kabinerna är rena, träarbetet ärligt, service uppmärksam utan att vara påträngande. Vad den gör bra är utrymme: vida däck, en överdäcks-lounge skuggad av segelduk, ett matsalssällskap där man aldrig känner sig trängd. Jag delade kabin med min partner – den var trång, men sängen stadig, AC kraftfull, och porthugget gav utsikt och havsbris. Vi bar av oss skorna nästan hela tiden. Det kändes rätt.