About Kimochi
Vi stänger av motorerna så länge vi kan när vi rundar Komodoöns norra udde. Vinden måste ligga i aktervinkel – varken bakom eller framifrån – och Kimochi svarar precis som den ska. På sina 20 meter är hon inte den största phinisin i området, men hennes skrov i Ulin- och Jati-trä har lärt sig dessa böljor. Vi har känt hur hon sjunker in i sjön mellan Sebayur och Batu Bolong som om hon fötts för det här. När musontiden skiftar, anpassar vi oss. Så håller man tolv gäster trygga utan att döda stämningen.
Kimochi tar tolv personer över fem hytter, alla under däck, med individuell klimatanpassning och riktigt luftflöde om du hellre vill ha havsluften in. Inga två hytter är exakt likadana – snickarhandverket följer inte serieproduktion. En har lite högre tak, en annan ligger mot den tystare sidan när vi ligger förtöjd vid Pink Beach. Besättningen vet vilka gäster som uppskattar vad. Vår galley körs på propan, inte el – för att fräsch vitlök i lök gör skillnaden mellan en bra måltid och en du minns klockan fem på morgonen när solen lyser upp Padar.
På en vanlig 3D2N-resa anländer vi på eftermiddagen. Gäster kommer från flyg till Labuan Bajo, checkar in, och sedan seglar vi till Kelor för ett lugnt simsvensk med solnedgång. Nästa dag börjar klockan 05:30 med kaffe och genomgång – Padars slingrande stig kräver tidigt ljus och svalka. Klockan 07:30 står du på krönet, men vi stannar inte länge. Strömmen byggs upp mellan Komodo och Rinca vid middagstid, så vi byter till Loh Liang för drakvandringen. Vi har gummibåten klar 15 minuter i förväg – rangers väntar inte.
Efter lunch ombord seglar vi vidare till Pink Beach, inte för stranden utan för revsluttningen i östra delen. Där simmar du och ser mer än sand. Senare på eftermiddagen till Manta Point – samma plats, annan tidvattenström. Vi ankra upp i motvind och låter strömmen föras in mantorna. Du jaktar inte mantar. Du väntar. På dag tre seglar vi österut till Taka Makassar om sjödörren är under 1,5 meter. Annars ger Kanawas inre lagun ändå koral och vitt sand. Hur som helst är vi tillbaka i Labuan Bajo klockan 16:00, tankad och rengjord, redo för nästa besättning.
Dykutrustningen är både DIN och Yoke, båda typerna finns. Vi har reservmasker med styrkor, inte för att vi annonserar det, men någon glömmer alltid. Vår tendersbåt är en 5,2 meter lång RIB med 90 HK – tillräckligt för att klara en åskby, inte för mycket för att gå ombord. Vi kör inte expeditioner till Weh eller Cenderawasih. Kimochi är för Komodo: vinden, strömmen, drakarna, tidvattnet. Det räcker.
