3 Island

Den första morgonen vaknade jag före gryningen av doften av salt och diesel, motorn knackade lågmält medan vi drev mot Padar. En av besättningen räckte mig en termos sött javanesiskt kaffe utan att fråga – han visste att vi alla skulle vara uppe för vandringen. På däck blödde himlen apelsinfärgad bakom öns taggiga silhuett. Vi var den enda båten på nordsidan. Vid 06:15 hade vi klättrat upp för serpentinerna, stövlarna slirade på vulkanisk slagg, och nått åsen just när solen träffade de tre halvmånformade bukterna nedanför. Uppifrån såg havet ut som krossat glas – turkos, djupblått och smaragdgrönt möttes i skarpa linjer.

Resten av den dagen rörde vi oss som skuggor mellan öarna. Efter Padar ankrade vi nära Komodo Village, där vi slöt upp med en ranger för dragon walk. En stor hanödla låg utsträckt tvärs över stigen, tungan flackande, oberörd. Senare, vid Pink Beach, snorklade vi i vatten så varmt att det kändes som badvatten, och såg papegojfiskar gnaga på korall precis under ytan. 3 Islands guide pekade ut en liten bläckfisk som pressade sig mellan stenar. Vid Manta Point cirklade två mantor runt båten i tjugo minuter, vingarna rörde om strömmen. Jag hoppade i med flytväst och flöt, hjärtat bankade, medan en passerade så nära att jag såg ärrmönstret på ryggen.

3 Island var inte stor – bara en hytt för besättningen och gemensamma utrymmen, men det kändes aldrig trångt. Fjorton av oss spred ut sig utan problem. Övre däck hade långa kuddbeklädda bänkar under ett canvastak, perfekta för tupplurar mellan platserna. Till lunch serverades grillad mahi-mahi med sambal och papayasallad på bananblad. Inget märkvärdigt upplägg, men allt smakade färskt. En kväll åt vi på Kanawa Island, tallrikar balanserade på knäna medan tidvattnet krypte upp på stranden. Personalen hängde upp slingor av ljus mellan stolarna. Det var inte lyxigt, men det kändes äkta.

På sista morgonen nådde vi Taka Makassar. Strömmen var mild och korallerna täta – staghorn, hjärnkorall och plattformationer bredde ut sig över sanden. Jag såg ett par clownfiskar fara genom en anemon, och senare en grön havssköldpadda som gled förbi som om den hade all tid i världen. Tillbaka ombord bytte vi om på akterplattformen och sköljde av oss under saltvattensduschar. Båten hade två utomhuszoner – en vid fören med golvkuddar, en annan i aktern med fällbara bänkar över vattnet. Vi kom till Labuan Bajo klockan tre, just när marknadsstånden packade ihop. Jag kände mig varken förstörd av solen eller sjösjuk – bara mätt, i alla bemärkelser.