Amore

Vi lanserade Amore 2019 och sedan dess har hon hanterat Komodos strömmar med stadig balans – särskilt när vi håller position utanför Pink Beach mitt i eftermiddagssvall. Vid 26,5 meter är hon inte den längsta på rutan, men hennes djupgående gör att vi kan ta oss in i gruntvatten som Sebayur eller Taka Makassar, där större båtar inte kan ankra. Vårt åttamanna-besättning känner hennes rörelser i Savuhavets vågor – vi planerar avgångar från Labuan Bajo så att vi undviker dyngst i sundet. Hon är byggd för komfort utan att offra tillgänglighet, och det spelar roll när du jaktar sista ljuset för en snorkling vid Kalong Island.

Varje morgon riggar vi tender tidigt. Om det gäller en Padar-soluppgång avgår vi klockan 05:15 – precis tillräckligt med tid för att vandra upp på norra åsen innan dagsturisterna anländer. Amore tar maximalt 16 gäster, fördelade på sex hytter, men vi håller grupperna kompakta. Från översta solbädden ser du varför: när vi ligger förtöjd nära Kanawa sträcker sig utsikten över tre olika nyanser av blått – en där sanden är vit, en över revplanen och en där strömmen faller av i djupt vatten. Vi motor inte genom Dampier Strait på natten; istället ankra vi i skydd bakom Nusa Kode och låter gästerna lyssna på öns naturljud efter middagen.

Båten körs enligt ett 3D2N-schema med öppen bokning, start och slut i Labuan Bajo. Dag ett brukar landa vid Menjerite – inte den mest kända platsen, men pålitlig för mjukkorall och sköldpaddor, och lugn klockan 17:00 när vi vill ha gästerna i vattnet. Middag serveras i det inomhus belägna matsalen, där kylan håller även under de hetaste perioderna. Det finns ett karaoke-rum, ja, men de flesta gäster hamnar ändå på akterdäck, tittar på himlen som mörknar och pratar lågt. Vi håller musiken på låg nivå. Det här är ingen festbåt; det är ett arbetsfartyg som råkar ha plats för sång.

På dag två är vi tidigt på Padar. Stigen börjar precis bakom stranden – du ser markörerna – och tar cirka 45 minuter upp. Efter besöket på Komodo Island – alltid med guide från nationalparken – äter vi lunch ombord innan vi fortsätter till Pink Beach. Där möts grunt korallrev med stranden, och du kan sväva över hjorthornskorall utan att röra vid något. Sedan Manta Point på eftermiddagen: samma plats varje gång, för vi vet exakt var rensningsstationerna finns. Vi driver inte med strömmen där; vi ankra uppströms och låter gästerna simma tillbaka till båten. Säkrare, och bättre för foton.

Sista dagen kör vi till Taka Makassar. Om tidvattnet är rätt syns sandbanken redan klockan 09:00. Efter en timmes simning åker vi till Kanawa för en sista drifthimling längs yttre slänt. Vi har kartlagt revinträden här – en har en naturlig båge du kan ta dig upp under. Klockan 14:00 är vi på väg tillbaka till Labuan Bajo, serverar te och frukt. Besättningen gör en sista utrustningskontroll så att inga fins lämnas kvar. Vi har tappat bort en GoPro på tre år – inte illa.

Amore är designad för långa överfarter, men vi undviker dem. Istället använder vi hennes räckvidd för att stanna djupt inne i nationalparken. Hon tankas och rengörs efter varje resa. Vi kör inte back-to-back-turer utan full omställning. Det är vår regel.